Då Viggo kom till världen!
Kl.22:43 - Torsdagen den 30 juli 2009 kom våran Viggo till världen!
Minnen! ♥
Vilket ögonblick, en sån upplevelse, det bästa jag varit med om!
Förlossningsberättelse - Viggo.
Efter 3 dygn med otroligt lite sömn pga förvärkar, så bestämde vi för att åka in till förlossningen för att få sömnmedel så att jag iaf kunde sova några timmar. Vi kom in (sent den 29juli) och gjorde en ctg-kurva och dom gjorde en undersökning. Jag var öppen 3cm och allt var precis i görningen, men eftersom vi inte hade med oss några väskor, så bestämde vi för att åka hem och sova och komma tillbaka nästa dag. Jag fick en sömntablett och 1 alvedon. När vi kom hem fick jag fruktansvärt ont, värkarna kom väldigt tätt, var 3-5min. Det var jobbigt och jag undrade hur jag skulle kunna sova på en sömntablett och 1 alvedon!?? :p Jag tog mig en dusch , men det blev inte bättre av det... Till slut bestämde vi för att åka in, jag stod inte ut längre. Vi ångrade så mycket att vi inte stannade kvar på förlossningen från början. Det var inte skönt med värkarna i bilen, men dom kom iaf inte lika tätt då (tack och lov).
Väl där inne på förlossningen skrevs jag in kl.02:00 - natten till den 30 juli. Ctg sattes på min mage, och en undersökning gjordes. Fortfarade öppen 3cm med buktande hinnblåsa. Barnmorskan sa att det inte alls var långt ifrån förlossning, det var precis i "görningen". Spännande tänkte vi och ÄNTLIGEN! Men jag var dundertrött, höll på att somna till hela tiden. Så 03:20 gav dom mig 10mg morfin, som jag fick sova på. Joel sov förstås i sängen bredvid. Otroligt skönt att få sova några timmar, så länge som jag sov då hade jag ju inte fått sova på hur länge som helst!! :)
08:30 (30juli) var jag fortfarande väldigt trött och seg, kändes som jag kunde sova bort hela dagen! Dom satte på en ctg och jag hade lite förvärkar då. 09:38 kom dom in och sa att dom funderade på att sätta igång mig. Mina värkar kom aldrig igång riktigt så jag behövde hjälp på traven. Typiskt tänkte jag, men ville få det överstökat så gud vad glad jag blev då jag fick höra att jag skulle bli igångsatt, trodde dom skulle vänta till dagen efter eller nåt! :) Då fick vi byta rum till förlossningsrummet! Fick frukostbricka, men åt inte mycket av det så Joel fick dela frukosten med mig.
10:20 - Fortfarande öppen 3cm. Typiskt tänkte jag, händer det ingenting??? Dom sätter en skalpelektrod (tar hål på hinnan) som ska få vattnet att gå. Men det rann bara ute lite, märkte inte att det forsade ur mig precis. Kl.10:30 beslutar dom för en induktion med amniotomi. Kl.11:18 har jag oregelbundna sammandragningar, så dom sätter nål och tar bastest. Det var väldigt frusterande när värkarna aldrig ville börja på riktigt, det kändes otroligt segt även fast tiden gick supersnabbt. Kollade nästan aldrig på klockan, så varje gång jag kollade på klockan - tappade jag nästan hakan av att det gått så fort. 1tim kändes som 15min. Det var väldigt skönt att det kändes så och inte tvärtom! ;) 11:36 går jag och kissar och bestämmer mig sen för att vara uppe och gå ett tag.
13:18 - Fortfarande bara öppen 3cm!!! Det kändes såååå segt, varför öppnades jag inte mer någon gång!!!? :( Dom sätter dropp på mig, som ska öka värkarna och göra dom kraftigare. Jag fick lunch, men det gick inte så bra att äta.. Var inte alls nå hungrig, så Joel fick äta upp maten. 13:55 började det att trycka i mycket mer så att det kändes! Var inte alls sugen på mat , men försökte dricka mycket vatten hela tiden. Blev så väldigt yr! Då man gick på toa med droppen efter sig och allt vad man hade på sig kändes det som man skulle ramla omkull, så Joel fick hjälpa mig att gå...
14:00 - Blev tillfrågad om EDA och JAAAA! Det ville jag förstås ha, så nu väntar vi in narkosläkarn. 14:06 satte dom in en skalp ctg-reg på bebis huvud, som mäter hjärtljuden.
14:22 - Öppen 5cm!!! De första 5cm tog lååång tid, men de sista 5cm gick ganska snabbt *skönt*
15:04 - Nu ska jag få EDA (äntligen), klarade inte av det onda i ryggen längre. Men inte visste jag att det skulle ta 40min för dom att sätta dit den!!! :( Den första lyckades inte, så dom ringde efter hjälp, så då kom en annan narkosläkare och han fixade det direkt. Men under 40min var jag tvungen att ligga stilla och pinas mellan värkarna!!! :( Helt otroligt, men tycker ändå det kändes fortare än 40min. Tycker tiden gick fort hela tiden!!! Var bara segt att allt tog sån tid... Jag trodde Joel skulle svimma då dom tog eda på mig, eftersom Joel är så fruktansvärt nålrädd och han var tvungen att sitta framför mig och hålla min nacke och ben på ett speciellt sett. Men efteråt då jag frågade honom så sa han att det gick bra men att han tyckte nålen var enorm. Gjorde faktiskt fruktansvärt ont i ryggen länge efteråt pga eda:n, men det var det värt. För efteråt då jag fått min eda så mådde jag mycket mycket bättre, jag blev en helt ny människa.. Pigg och glá! :)
15:43 - Notera tidpunkten!!!! Exakt 7tim innan Viggo kom till världen. Nu kände jag bara tryck neråt, eda´n gjorde verkligen susen! Ingen ond värk i rygg med mer, bara tryck neråt vid varje värk!!!! Helt underbart! Jag satt väldigt mycket på pilatesbollen, den var min räddning förrutom EDA. Så ett bra tips är pilatesboll, fast alla är ju olika... Jag älskade iaf den! Satt på den i timmar! Dom bad mig lägga mig ibland, och det tyckte jag inte om men men... Kl.15:56 börjar jag få täta sammandragningar igen var 5-10min. Men kl.17:11 är sammandragningarna oregelbundna och vissa är kraftiga och andra svagare.
18:15 - ÄNTLIGEN öppen 7cm!!!
18:45 - La jag mig i sängen efter att ha suttit på pilatusbollen i flera timmar. Jag ville helst inte det, tyckte bara det var obekvämt att få värkarna då jag låg ner! Men dom ville att jag skulle byta position för att kanske få igång värkarna ännu mer. Så jag låg på sidan, gick inte att ligga på rygg, det var en mardröm!
20:52 - Sitter jag på bollen igen med kraftigare värkar. Nu börjar det hända grejer!! trycket neråt känns verkligen! Jag ville bara knipa ihop för det kändes som jag skulle bajsa på mig!!! Men barnmorskan sa "nej gör inte det, slappna av, låt det komma"... Ojojoj, tänkte jag! Jag tittade flera ggr i trosan i fall det kommit någe bajs! ;) Eller jag bad Joel eller Malin att kolla för jag hade ju så ont. Men det kom aldrig nå fast det kändes precis som så.. Läskigt! :) Men det var så skönt att det onda i ryggen var helt borta, det enda jag kände var ju tryck neråt vid värkarna. Och även fast det var jobbigt med tanke på att det kändes som jag skulle göra i byxan, så var det ju helt okej. Blev aldrig hemskt... Barnmorskorna tyckte inte ens det såg ut som jag hade ont, dom tyckte jag var så duktig! :)
21:02 - Huvudet har trängt ner en bit men trycker på svagt vid varje värk.
21:45 - KRYSTVÄRKARNA HAR PÅBÖRJATS! :) Äntligen fick jag krysta! Vilka känsla. Fick stå emot sååå länge och NU fick jag liksom trycka på själv... UNDERBART! :) Fatta vad ivrig jag var, jag ville krysta ut Viggo med än gång!!! Jag tyckte det var väldigt jobbigt att få vänta på värkarna, jag ville ju krysta HELA TIDEN! :D Vilken känsla att få krysta och känna hur "bebis" sjönk ner mer och mer. Flera gånger trodde jag att huvudet var ute. Jag såg på Joel & Malin som var tårögda och log och sa "Snart Emma". Men bebis var lite seg och åkte bara ut och in. Jag trodde aldrig bebis skulle komma ut! Det var så grymt kämpigt för mig, krafterna tog slut varje gång dom sa att det räckte med bara en till krystning. Jag trodde aldrig det skulle vara så jobbigt! Världens jobbigaste gympapass, tro mig!!! Svetten rann, så det kändes som jag gick ute i spöregn... Jag var tvungen att dricka vatten flera gånger, för jag blev så torr i munnen... Snart kunde jag känna tydligt för varje värk att bebis var NÄRA! :) Malin sa "jag ser huvudet", jag blev alldeles till mig och frågade om jag fick känna och det fick jag. jag kände hår och jag började nästan skratta av lycka, där låg min bebis, snart ute, snart hos oss! Det gav mig peppning, att veta att bebis var ute inom kort!!! Malin & Joel peppa mig och jag var så glad över att ha dom båda två där. Allt gick så bra! Jag såg Joel gråta och jag tänkte "varför gör han det?", men jag förstod att det var för att bebis nästan var ute helt. Jag tog verkligen i, jag var rädd för att axlarna skulle fastna eftersom jag krystat så länge, men så fort huvudet kommit ut så kom hela bebis ut efter en till krystning. Jag kände axlarna, armarna, rumpan och benen glida ut som en ål.
22:43 - Jag tog emot min underbara bebis av barnmorskan och vilken känsla! Där låg HAN! Ja, jag kände att det var en han då jag la min hand på hans rumpa! ;) Dock glömde jag bort att titta, tanken låg inte på vilket kön det var DÅ, utan lyckan att ha min bebis på bröstet!! Men jag visste ju hela tiden att det var en kille, så jag blev ju inte alls förvånad, hade ju haft den känslan under hela graviditeten fast många gissade på flicka! :) Vilken underbar känsla, vilken underbar dag, vilken underbar förlossning! :) Redan efteråt kände jag att jag ville göra om det! :) "Det var ju inte så farligt" sa jag! :) Jag måste vara knäpp, eller så hade jag bara en bra förlossning jämfört med många andra. Men det var kämpigt med all väntan! Trodde aldrig han skulle komma ut, inte innan tolvslaget iaf, men det gjorde han ju! Mammas lille kille!!
Väl där inne på förlossningen skrevs jag in kl.02:00 - natten till den 30 juli. Ctg sattes på min mage, och en undersökning gjordes. Fortfarade öppen 3cm med buktande hinnblåsa. Barnmorskan sa att det inte alls var långt ifrån förlossning, det var precis i "görningen". Spännande tänkte vi och ÄNTLIGEN! Men jag var dundertrött, höll på att somna till hela tiden. Så 03:20 gav dom mig 10mg morfin, som jag fick sova på. Joel sov förstås i sängen bredvid. Otroligt skönt att få sova några timmar, så länge som jag sov då hade jag ju inte fått sova på hur länge som helst!! :)
08:30 (30juli) var jag fortfarande väldigt trött och seg, kändes som jag kunde sova bort hela dagen! Dom satte på en ctg och jag hade lite förvärkar då. 09:38 kom dom in och sa att dom funderade på att sätta igång mig. Mina värkar kom aldrig igång riktigt så jag behövde hjälp på traven. Typiskt tänkte jag, men ville få det överstökat så gud vad glad jag blev då jag fick höra att jag skulle bli igångsatt, trodde dom skulle vänta till dagen efter eller nåt! :) Då fick vi byta rum till förlossningsrummet! Fick frukostbricka, men åt inte mycket av det så Joel fick dela frukosten med mig.
10:20 - Fortfarande öppen 3cm. Typiskt tänkte jag, händer det ingenting??? Dom sätter en skalpelektrod (tar hål på hinnan) som ska få vattnet att gå. Men det rann bara ute lite, märkte inte att det forsade ur mig precis. Kl.10:30 beslutar dom för en induktion med amniotomi. Kl.11:18 har jag oregelbundna sammandragningar, så dom sätter nål och tar bastest. Det var väldigt frusterande när värkarna aldrig ville börja på riktigt, det kändes otroligt segt även fast tiden gick supersnabbt. Kollade nästan aldrig på klockan, så varje gång jag kollade på klockan - tappade jag nästan hakan av att det gått så fort. 1tim kändes som 15min. Det var väldigt skönt att det kändes så och inte tvärtom! ;) 11:36 går jag och kissar och bestämmer mig sen för att vara uppe och gå ett tag.
13:18 - Fortfarande bara öppen 3cm!!! Det kändes såååå segt, varför öppnades jag inte mer någon gång!!!? :( Dom sätter dropp på mig, som ska öka värkarna och göra dom kraftigare. Jag fick lunch, men det gick inte så bra att äta.. Var inte alls nå hungrig, så Joel fick äta upp maten. 13:55 började det att trycka i mycket mer så att det kändes! Var inte alls sugen på mat , men försökte dricka mycket vatten hela tiden. Blev så väldigt yr! Då man gick på toa med droppen efter sig och allt vad man hade på sig kändes det som man skulle ramla omkull, så Joel fick hjälpa mig att gå...
14:00 - Blev tillfrågad om EDA och JAAAA! Det ville jag förstås ha, så nu väntar vi in narkosläkarn. 14:06 satte dom in en skalp ctg-reg på bebis huvud, som mäter hjärtljuden.
14:22 - Öppen 5cm!!! De första 5cm tog lååång tid, men de sista 5cm gick ganska snabbt *skönt*
15:04 - Nu ska jag få EDA (äntligen), klarade inte av det onda i ryggen längre. Men inte visste jag att det skulle ta 40min för dom att sätta dit den!!! :( Den första lyckades inte, så dom ringde efter hjälp, så då kom en annan narkosläkare och han fixade det direkt. Men under 40min var jag tvungen att ligga stilla och pinas mellan värkarna!!! :( Helt otroligt, men tycker ändå det kändes fortare än 40min. Tycker tiden gick fort hela tiden!!! Var bara segt att allt tog sån tid... Jag trodde Joel skulle svimma då dom tog eda på mig, eftersom Joel är så fruktansvärt nålrädd och han var tvungen att sitta framför mig och hålla min nacke och ben på ett speciellt sett. Men efteråt då jag frågade honom så sa han att det gick bra men att han tyckte nålen var enorm. Gjorde faktiskt fruktansvärt ont i ryggen länge efteråt pga eda:n, men det var det värt. För efteråt då jag fått min eda så mådde jag mycket mycket bättre, jag blev en helt ny människa.. Pigg och glá! :)
15:43 - Notera tidpunkten!!!! Exakt 7tim innan Viggo kom till världen. Nu kände jag bara tryck neråt, eda´n gjorde verkligen susen! Ingen ond värk i rygg med mer, bara tryck neråt vid varje värk!!!! Helt underbart! Jag satt väldigt mycket på pilatesbollen, den var min räddning förrutom EDA. Så ett bra tips är pilatesboll, fast alla är ju olika... Jag älskade iaf den! Satt på den i timmar! Dom bad mig lägga mig ibland, och det tyckte jag inte om men men... Kl.15:56 börjar jag få täta sammandragningar igen var 5-10min. Men kl.17:11 är sammandragningarna oregelbundna och vissa är kraftiga och andra svagare.
18:15 - ÄNTLIGEN öppen 7cm!!!
18:45 - La jag mig i sängen efter att ha suttit på pilatusbollen i flera timmar. Jag ville helst inte det, tyckte bara det var obekvämt att få värkarna då jag låg ner! Men dom ville att jag skulle byta position för att kanske få igång värkarna ännu mer. Så jag låg på sidan, gick inte att ligga på rygg, det var en mardröm!
20:52 - Sitter jag på bollen igen med kraftigare värkar. Nu börjar det hända grejer!! trycket neråt känns verkligen! Jag ville bara knipa ihop för det kändes som jag skulle bajsa på mig!!! Men barnmorskan sa "nej gör inte det, slappna av, låt det komma"... Ojojoj, tänkte jag! Jag tittade flera ggr i trosan i fall det kommit någe bajs! ;) Eller jag bad Joel eller Malin att kolla för jag hade ju så ont. Men det kom aldrig nå fast det kändes precis som så.. Läskigt! :) Men det var så skönt att det onda i ryggen var helt borta, det enda jag kände var ju tryck neråt vid värkarna. Och även fast det var jobbigt med tanke på att det kändes som jag skulle göra i byxan, så var det ju helt okej. Blev aldrig hemskt... Barnmorskorna tyckte inte ens det såg ut som jag hade ont, dom tyckte jag var så duktig! :)
21:02 - Huvudet har trängt ner en bit men trycker på svagt vid varje värk.
21:45 - KRYSTVÄRKARNA HAR PÅBÖRJATS! :) Äntligen fick jag krysta! Vilka känsla. Fick stå emot sååå länge och NU fick jag liksom trycka på själv... UNDERBART! :) Fatta vad ivrig jag var, jag ville krysta ut Viggo med än gång!!! Jag tyckte det var väldigt jobbigt att få vänta på värkarna, jag ville ju krysta HELA TIDEN! :D Vilken känsla att få krysta och känna hur "bebis" sjönk ner mer och mer. Flera gånger trodde jag att huvudet var ute. Jag såg på Joel & Malin som var tårögda och log och sa "Snart Emma". Men bebis var lite seg och åkte bara ut och in. Jag trodde aldrig bebis skulle komma ut! Det var så grymt kämpigt för mig, krafterna tog slut varje gång dom sa att det räckte med bara en till krystning. Jag trodde aldrig det skulle vara så jobbigt! Världens jobbigaste gympapass, tro mig!!! Svetten rann, så det kändes som jag gick ute i spöregn... Jag var tvungen att dricka vatten flera gånger, för jag blev så torr i munnen... Snart kunde jag känna tydligt för varje värk att bebis var NÄRA! :) Malin sa "jag ser huvudet", jag blev alldeles till mig och frågade om jag fick känna och det fick jag. jag kände hår och jag började nästan skratta av lycka, där låg min bebis, snart ute, snart hos oss! Det gav mig peppning, att veta att bebis var ute inom kort!!! Malin & Joel peppa mig och jag var så glad över att ha dom båda två där. Allt gick så bra! Jag såg Joel gråta och jag tänkte "varför gör han det?", men jag förstod att det var för att bebis nästan var ute helt. Jag tog verkligen i, jag var rädd för att axlarna skulle fastna eftersom jag krystat så länge, men så fort huvudet kommit ut så kom hela bebis ut efter en till krystning. Jag kände axlarna, armarna, rumpan och benen glida ut som en ål.
22:43 - Jag tog emot min underbara bebis av barnmorskan och vilken känsla! Där låg HAN! Ja, jag kände att det var en han då jag la min hand på hans rumpa! ;) Dock glömde jag bort att titta, tanken låg inte på vilket kön det var DÅ, utan lyckan att ha min bebis på bröstet!! Men jag visste ju hela tiden att det var en kille, så jag blev ju inte alls förvånad, hade ju haft den känslan under hela graviditeten fast många gissade på flicka! :) Vilken underbar känsla, vilken underbar dag, vilken underbar förlossning! :) Redan efteråt kände jag att jag ville göra om det! :) "Det var ju inte så farligt" sa jag! :) Jag måste vara knäpp, eller så hade jag bara en bra förlossning jämfört med många andra. Men det var kämpigt med all väntan! Trodde aldrig han skulle komma ut, inte innan tolvslaget iaf, men det gjorde han ju! Mammas lille kille!!
Viggo Leon Algot Lövdahl
3655 gr & 50 cm
